I Eyes of Laura Mars spelar Faye Dunaway en framgångsrik modefotograf, som plötsligt drabbas av visioner där människor i hennes omgivning blir mördade genom att någon sticker ut ögonen på dem med en ishacka. Visionerna visar sig vara sanna, men när hon kontaktar polisen tar ingen henne på allvar, förutom kommissarie Neville, spelad av en mycket ung Tommy Lee Jones. Att Mars är mördarens egentliga mål är inte så svårt att gissa sig till och undertonen i filmen är lätt moraliserande. Mars modebilder estetiserar våld och död och på en vernissage får hon frågan, "Ms. Mars, don’t you
think your work is offensive to women?" Som tittare är man implicit anklagad. För vad är Mars om inte en stand-in för filmpubliken? Vår blick estetiserar också våldet. Fotografierna i filmen är f.ö. tagna av Helmut Newton, en modefotograf känd just för sina dekadenta och provocerande bilder.
Filmens stora behållning för mig är samspelet mellan den något äldre Mars och polisen Neville. Här möts verkligen två världar - den ytligt glamorösa och den undre, polisiära. Utomhusmiljöerna är inte heller fy skam. Mars fotograferar en modekampanj för underkläder bland brinnande bilvrak mitt på Columbus Circle och utomhusscenerna i Soho visar en nedgången stadsdel där unga konstnärer och andra kreativa människor fortfarande har råd att bo. Det är dock Mars ateljé i det så kallade Meat Packing District med utsikt mot vattnet som skapar verkligt habegär hos mig. Genom dess takhöga fönster ser man en skymt av World Trade Center (för fler filmer där WTC skymtar förbi, se den här listan). Manuset till Eyes of Laura Mars är skrivet av John Carpenter. Honom hoppas jag återkomma till i ett annat inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar